Jag sitter just, i alla fall “just” för någon minut sedan, och skriver väldigt strikta och riktade brev till diverse personer runt om i världen och inser att om man bara vill så har man ett alldeles fantastiskt språk. Man vänder på ordföljden för att uppnå en högre välskrivningsstatus, man upphöjer ord till höger och vänster och man svänger sig med så svåra -alldeles för sällan använda!- ord som man själv hajar till av och tänker; oh fan, kunde jag det där.
Det påminner lite om serien Vänner, när Joey ska skriva ett rekommendationsbrev till adoptionsbyrån och använder “synonym-ordboken” i Word för att översätta VARJE ord till något finare och bättre. “They are warm, nice people with big hearts” blev efter hans tilltag “They are humid prepossessing homo sapiens with full sized aortic pumps”
Det är lite så jag känner mig. Jag lurar folket som mottar breven att tro att jag sitter här och är lite större än livet självt.
Gillar det.
Ord är makt.