Igår valde jag att plocka ut lite egentid med mig själv. Dock ofrivilligt.
Jag gick på Amy Macdonald’s konsert på Berns. Som jag älskar den tjejen. Hua.
Hon hade kvällen till ära lärt sig att säga “tusen tack” och det tyckte hon var roligt, hon sade det nämligen hela tiden. Och log. Brett. Hon sade att hon var väldigt nervös eftersom att igår var första gången hon spelade sin nya skiva live och att vi skulle vara stoöta som blev först i världen med att höra den. Vi slog de arga glasvegasborna, sade hon. Hon hade placerat gitarren så dumt att sladden skapade en inhängnad inom vilken hennes rörelseschema blev anignen förhindrat, det påoekade hon för oss och log. Brett.
hennes paljettklänning skapade även den kaos för henne när den valde att, som hon själv sade, “självfånga” varje gång armen rörde höften. Men hon bara log och trollade bort oss med sin blick.
Hennes nya skiva, som
kommer den åttonde mars är bra, hoppas balladen hon sjöng igår är med.
På måndag drar jag iväg till Mayrhofen, bloggningen fram till dess kommer vara så här sporadisk -jag har ingen dator!
Wow, du lever! hurra!